ensamelsa

Idag varit på Tacksägelse i kyrkan för pappa. En Tacksägelse är något jag alrig varit på förut.
Började som vilken gudstjäsnt som hellst, tråkigt o va i kyrkan o massa babbel som alltid. Men i slutet talar de om alla som födds och dött i den församlingen den veckan. De tänder även ett ljus för alla som dött.

Verkligen fint att vara med på något sådant, att de tänker på alla närstående sörjade.. Ljuset fick vi ta med oss hem. En fick sak men otroligt jobbig. Att få höra hur ung han var och höra hans namn i Kyrkan utan att han satt där på bänken med oss, att se min farmor så otroligt ledsen gör mig så ledsen.

Varför blev det så här? En fråga vi kan ställas tusen gånger om.
Men alla stod vi honom nära på olika sätt och alla sörjer vi på olika sätt. Men vi alla saknar vi honom så mycke <3