ensamelsa

Pappa snälla släpp mig!

Jag känner och ser framför mig varje dag. Vi sitter där utanför bilfirman. Du gjorde allt. "känns de lite bättre nu?" Du gjorde allt för mig/ för oss pappa.
Du hämtade mig, vi satt där i service bilen, vad de för dig eller för mig? Eller hjälpte de oss båda? Du hade din jacka, jag har slängt den nu. Pappa den var sönder, jag kunde inte ha den. Den va så sönder, pappa snälla förlåt mig att jag slängde den. Förlåt att jag slängde den som var din, de va inte mitt.
Du var så glad, jag minns bara allt gott pappa. Hur du gjorde allt som skulle bli bra, för att allt skulle vara bra. Du ser så lycklig ut på bildern. Pappa jag kännes känslan än av dina kramar, varför gjorde vi inte de oftare?
Som liten vi höll varrandra i handen .. De känndes alltid som jag gled ut om du inte höll riktigt hårt. Den hemska bilden har jag nästan glömt, de var inte dina händer som låg där i kistan. Du hade inte sånna Pappa.Dina va stora och varma.
Vi borde hällt ihop för din skulle pappa, du var så lycklig. Men pappa varför lät du henne förstöra pappa? Jag har inga minnen pappa, men du såg så lycklig men samtidigt så ledsen ut. Pappa varför lät du henne förstöra? Vi hade haft de bra Du, jag o Erica. Du hade lett ditt lyckliga leende varje dag, vi haft de bra tillsammans, men vi kan inte utan dig. Vi visade kanske de allt för sällan men vi behöver dig pappa, vi behövde faktiskt dig för att klara något tillsammans. Jag visste att vi skulle få de bra vi tre!! Du va verkligen de bästa för oss men varför lät du henne förstöra de?
Pappa vi står här själva nu, vi hittar inte varandra o allt har blivit fel. Kan de verkligen bli bra nu, kan det blir bra? De skulle ju inte bli så här. Vi skulle hålla ihop allihop men nu är vi alla splittrade, du måste hjälpa oss. Första gången jag säger till någon att de måste sen jag den dagen sa till mamma att hon måste ringa dig, men pappa även om du inte är här just nu så måste du hjälpa oss.
Jag har en sån hemsk känsla .. Jag kommer förlora farmor & farfar, vad ska jag göra då? Återigen kommer vi få stå ensamma. Kommer de finnas någon där med mig den dagen? Varför har jag denna känslan imon mig? Jag vill verkligen inte förlora någon mer nu! Jag vill inte stå ensam kvar.
Vi kämpade tillsammans pappa, jag såg allt de bra som skulle komma. Jag minns dina så glada meningar. Du såg ljus o gav ännu mera hopp. Vi gjorde läxan ihop, vi hjälptes åt. Men varför pappa lät du hennes förstöra det som va vårt?
 Alla väljer vi nu bort sådant som påminner om dig; klassfester, bilar, verkstäder m.m. Men vi minns pappa, vi gör de. Min första överallt, min sista jacka som vi skulle trycka på men aldrig gjorde.
Hur vi kunna jobba timme in och timme ut tillsammans, bara fika eller bara va i verkstan. Hur jag kunde bara va där, bara för att vara nära dig ( utan att jag då trodde det var därför) jag älskade att vara där. Det var något som var ditt och mitt. Inte en gång som jag vatt på Svettos o ätit .. Jag sa att jag inte gillade de stället men nu, nu saknar jag att vara där.


Vi äskar dig Pappa ( Erica oxå, de vet jag) Vi saknar dig!